Mot alla odds sitter jag nu, utan att ett fjun krökts på min hjässa, på (Elite) Grand Hotels vinterträdgård i det vi lokalt kallar Peking & tjuvröker intill en yuccapalm. Min empati med yuccapalmen stiger för varje bloss. Yuccapalmen förhöjer inte bara min känsla av trivsamhet utan bidrar utan tvekan också till att stävja klimathotet. I röda Peking talas det i dag mycket om klimathotet. Själv känner jag mig, min allmänt paranoida läggning till trots, inte alls hotad av klimatet. I klimatfrågan har jag ingenting att anföra. Men jag lider med yuccapalmen.

Min arbetsgivare har alltså skickat mig att bevaka kommunistkongress. Ett kamikazeuppdrag, tänkte jag – skulle det visa sig – helt i onödan. Vänsterpartisterna är numera ohyggligt väldresserade.

Jag har käkat middag med Lars Ohly & Ali Esbati. Esbati lät visserligen misstänksamma blickar studsa mot min pressbricka; ett inte lika kärt återseende för honom som för mig, får man förmoda. Men Ohly log. Mannen är ju, trots allt, leninist. Hela eliten inom politisk nyhetsrapportering var där. Och jag. Jag har också fått tillfälle att på nära håll studera Josefin Brinks tatuering – en Betty Boop i piratmundering. Boop-oop-a-doop! Är inte Josefin Brinks tatuering ett uppenbart upphovsrättsligt intrång på Max Fleischers magnum opus? En vänstersluggers högoktaniga brandfackla rätt ner i halsen på IFPI & Monique Wadsted? Jag tror vi kan utgå från att det är så. Så långt sträcker sig min politiska analysförmåga just i kväll.

Hela Norrköping vibrerar, bäste kollega. Det är nationaldag. Eller halvtimmen efter att den sista flaggan hissats ner & Siw Malmqvist sjungit sin sista vers. Nära stationen pågår festivalen Vrål. Vänstern har en osviklig känsla för estetik. Runt hela stan ser man diskreta röda sjalar knutna runt staket, på parkbänkar och vid broar. Arbetarstaden vibrerar av subtil subversivitet. Jag har stulit en röd sjal & knutit den runt armen. I dag på nationaldagen i nådens år 2008 känner jag mig väldigt röd.

I kväll är livet gott. Paniken väntar runt hörnet. Men jag har en röd sjal runt armen.

Det här är Aaron Israelson. Från vinterträdgården på (Elite) Grand Hotel i ett rött, varmt & ledigt postkommunistiskt Beijing. God afton & lycka till!