Jag ska handla mitt kvällsmål efter en lång söndag framför burken med mitt rykte som idog arbetsmyra för ögonen. Jag går mot Karlaplans påvra utbud av kulinariska våldtäkter: McDonalds. Redan på vägen dit slås jag av en underlandsstämning när jag ser en sugga rida på en häst. Matkön ringlar nästan ända ut på gatan. En arisk proletärkvinna i uniform & med batong övervakar den hungriga massan & fipplar med skyltar ägnade att dirigera oss. Jag inbillar mig att det i kassan bara finns en produkt att välja på; nån svettig sloppy joe-burgare inslagen i folie med röda stjärnor på. Jag tar ett djupt andetag. Känner hur det sticker i luften. Var tionde luftpartikel har ersatts av en mikroskopisk avmätare av elektroniska vågor. De avläser våra tankar. En halv evighet har passerat när jag till slut angör kassan. Jag betalar för min sloppy joe. 19:84 står det på kvittot jag omsorgsfullt viker ihop & placerar i min vänstra bakficka för vidarebefordran till skatteverket. Nya sköna värld.