Aaron tänker till
Don’t quit your daytime job, säger PJ till den arme Expressenskribent som tror sig kunna bli politisk strateg åt kådisarna.
Svenskans politiske chefredaktör PJ Anders Linder är inte impad av en huvudledare i Expressen där vi rådger kristdemokraterna att profilera sig hårdare på bredden i vård- och miljöfrågor, att helt enkelt fortsätta den resa mot politisk normalitet som gjort partiet till ett helt rumsrent (men än så länge något populistiskt) regeringsparti.
Linders invändning är, inte helt oväntat, att vi problematiserar vårdnadsbidraget. Som Linder, & även Expressens ledarsida, konstaterar är vårdnadsbidraget mäkta populärt bland barnfamiljer. Det kan man för all del förstå. Soft att hänga hemma med ungen & få betalt av alla som måste gå till jobbet. Men det brukar nu inte vara en liberal ryggmärgsreflex att digga ett bidrag för att många vill ha det. Annat än möjligen hos PJ Anders Linder.
Vad beträffar det folkliga stödet får vi väl se hur det artar sig. När till exempel Södertälje nu inför vårdnadsbidraget är det min kvalificerade gissning att väldigt många kvinnor med bakgrund i typ Mellanöstern får så mycket svårare att motivera för sina män att de också ska jobba. Erfarenheter från Norge, där man infört vårdnadsbidraget, tyder just på detta. Jag kan tänka mig att många medieberättelser om dessa kvinnor, i det fall reportrar alls intresserar sig för vad som händer south of SoFo, vrider opinionen åt ett annat håll. Det hoppas åtminstone jag.
Vad vill PJ Anders Linder göra för de morsor som sjunker i detta bidragsträsk? Och vad säger han om den här moderatens invändning?
Kamikazepiloten 
Sakine replied:
Just så! Bra argumenterat & bloggat.
juni 27, 2008 at 11:02 e m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Tack & bock, kollega.
juni 28, 2008 at 2:45 e m. Direktlänk.
Louise replied:
Ja, att det ska vara så svårt att begripa. Men liberalism är ju tydligen vara vad man gör det till nuförtiden…
juni 28, 2008 at 7:51 e m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Javisst, liberalism som à la carte på restaurang Opportunism.
juni 28, 2008 at 10:15 e m. Direktlänk.
Sanna Rayman replied:
Hmm. Alla som ”måste” gå till jobbet betalar även för dagisplatserna. Och bidragets storlek kan knappast kallas att ”få betalt”. För de flesta blir det ett ekonomiskt uppoffrande val som man gör för att något annat väger tyngre.
Själv gillar jag vårdnadsbidraget. Mitt största problem med det är just den Södertäljeproblematik du skriver om. Den finns där förstås, men den finns där redan nu, utan vårdnadsbidraget och överallt i landet.
Vill man lösa den knuten med ett par snabba ekonomiska handgrepp (vilket jag inte tror går) borde barnbidragen bort av samma anledning och för detta finns det ju zip och zero stöd.
När Maud O andades om att behovspröva blev hon ganska massivt utbuad, även av allianspartierna som också de värnade barnbidragens generalitet. Apropå ryggmärgsreflexen att digga ett bidrag för att många vill ha det…
Men struntsamma. Det jag egentligen reagerade på i det här inlägget är att det låter på dig som att ”politisk normalitet” ÄR eller BÖR vara liberalism i en så ren form som möjligt. Är det inte att vara lite väl snål med åsiktsutrymmet på högermittkanten eller vad vi nu ska kalla området..?
juni 29, 2008 at 1:29 e m. Direktlänk.
Sakine replied:
Sanna, en skillnad är ju att ”dagisföräldrar” i regel arbetar och betalar skatt. Man ger och får.
Men du har en poäng om barnbidraget som ju i nuvarande form är svår att argumentera för principiellt. Åtminstone tycker jag det.
juni 29, 2008 at 2:50 e m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Precis. Anledningen till att vi gemensamt subventionerar dagisplatser är att det är en vinstaffär för alla. Det frigör kvinnor från obetalt arbete i hemmen, ger dem en möjlighet att, precis som grabbarna, förverkliga sig själva på arbetsmarknaden (fast till min bedrövelse gör de det ofta bättre – jämför Sanna & Sakine med min, i varje anständig borgares ögon, skräckinjagande uppenbarelse) och bidrar till att pappa staten får in mer skattekosing. Det är samhällsekonomin, dumbom.
Barnbidraget i sig räcker ju knappast för att någon ens ska överväga att stanna hemma med ungen. Men visst kan det vara så att trycket på vissa morsor (med många barn och flerbarnstillägg) att stanna hemma blir väldigt stort. Det kan också finnas andra anledningar, av mer principiell natur, att se över barnbidragen. Men att de är generella och inte behovsprövade handlar ju om att låta bli att skapa marginaleffekter som låser ut människor från arbetsmarknaden. Det tycker jag nog är en bra sak, trots allt.
Vad gäller politisk normalitet: Jag gör nu inga som helst anspråk på att vara kådisarnas politiske strateg, hade jag varit det hade jag säkert tyckt att de skulle fortsätta driva vårdnadsbidraget tillsammans med någon typ av jämställdhetsbonus. Men om kd gör anspråk på att ingå i en regering som jag med gott samvete ska kunna rösta på; då krävs det att de närmar sig liberalismen, ja.
Men nu har väl kd i & för sig betydligt större problem än så.
juni 29, 2008 at 10:58 e m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Måste bara understryka, så att det inte uppstår några missförstånd, att det är en idiotisk relikt från tiden då kvinnan lurade i väg mannen på jakt att det fortfarande anses vara en självklarhet att det är kvinnans roll att hänga med kidsen. Hade kådisarna infört sitt vårdnadsbidrag, & jag av någon olycklig slump begåvats med barn, hade jag sett till att med alla medel försöka norpa åt mig det där bidraget. Och förmodligen misslyckats. Kvinnor är inga sjysta förhandlare.
juni 29, 2008 at 11:18 e m. Direktlänk.
Fredrik replied:
Kära vänner,
Det verkar som att man får styra upp tankarna hos ungdomarna….
Staten tar ifrån oss våra pengar, och ger dem sedan tillbaka till oss, men endast om vi beter oss som staten vill, det vill säga har barnen på dagis. Det gör att de flesta, utom de allra rikaste, inte själva kan välja var deras barn ska tillbringa dagarna. Det är en allvarlig kränkning.
Det fanns flera, i och för sig rättfärdiga, kollektiva syften med införandet av offentligt subventionerad dagis, som att öka arbetskraftsutbudet och få ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Men är detta kollektiva mål värt den individuella kränkningen? Sakine och Aaron, vilka andra kränkningar är ni redo att acceptera för att uppnå kollektiva mål?
Vårdnadsbidraget är naturligtvias dumt, eftersom det är ett bidrag. Ett mycket bättre sätt vore att införa att barnskatteavdrag motsvarande vad en dagisplats kostar, en så där 100 000 per år. Då får föräldrarna välja själva.
juli 1, 2008 at 8:46 f m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Det där är en svår fråga; vilka kränkningar kan man acceptera?
Uppenbart är att de allra flesta, utöver ett tjogtal anarkoliberaler, drar gränsen en bit ifrån den yttersta konsekvensen av maximen ”skatt är stöld”.
Själv godtar jag att staten tar ut skatt för att finansiera ett antal kollektiva nyttigheter; rättsväsendet, infrastruktur, försvar, offentlig utbildning, vård och dagis till exempel.
Dagis räknar jag som kollektiv nyttighet av flera skäl. Dels är det en samhällsekonomisk vinstaffär att också kvinnorna kommit ut på arbetsmarknaden. Jag tror att det är svårt att överskatta betydelsen av detta. Dels har dagis gjort underverk för förhållandet mellan män och kvinnor, både på ett strukturellt & privat plan. Dels är det en sjukt viktig del av barnens socialisering, nu när människan inte längre lever i en tät bygemenskap.
juli 1, 2008 at 9:53 f m. Direktlänk.
Fredrik replied:
Ett utilitaristsvar värdigt en socialliberal folkpartist. Ta folk ifrån dem deras pengar, bestäm sedan hur de ska leva sina liv med samma pengar, ty de begriper inte själva sitt eget bästa.
Lite stryk får vanligt folk tåla när politikernas kollektiva utopidrömmar ska uppfyllas.
juli 1, 2008 at 10:05 f m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Jaha, så vad säger du om försvaret? Snuten? Domstolarna? Vägarna? Utilitarist i just dessa avseenden, va?
Dessutom är jag hyfsat säker på att de flesta folkpartister blir mörkrädda när jag drömmer om min ”nattväktarstat”.
juli 1, 2008 at 10:18 f m. Direktlänk.
Fredrik replied:
Det handlar i grunden om synen på rättigheter. Rätten till liv, lem och egendom är universell och absolut. Försvar, polis och domstolar är nödvändiga för att upprätthålla dessa rättigheter. Det är inte ett utilitaristresonemang, utan ett rättighetsresonemang.
Att du är mer frihetlig än batongsossarna vet vi båda att du vet att jag vet….
juli 1, 2008 at 10:54 f m. Direktlänk.
Ashna replied:
För en som inte har superkoll på dessa varelser som kallas barn. Är dagis endast för barn till förldrar som jobbar och som betalar själva?
Även om det låter bra i teorin, att eftersom staten betalar kan de lika gärna betala föräldrarna tror jag ändå att det här kan bli en ”kvinnofälla”. Apropå vikten av dagis, kom att tänka på en artikel i econimist(http://www.economist.com/displayStory.cfm?story_id=9769426) som chockade mig reelt när jag läste den. En bra påminnelse om hur värdefullt ett fungernade dagissystem är.
Och apropå artikeln, man undrar hur en stat har råd med att 61% av hälften av befolkningen endast jobbar deltid
/Ashna
juli 1, 2008 at 11:42 f m. Direktlänk.
Fredrik replied:
Varje människa som undrar om ”staten har råd” med ett visst mänskligt beteende gör mig mörkrädd.
juli 1, 2008 at 11:45 f m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Fredrik —
min poäng är att det sluttande planet börjar slutta tidigare än vad man kan tro. För att bevara den universella rätten till liv & egendom krävs det att man kränker den universella rätten till liv & egendom. Det är, i mina ögon, ett konsekvensetiskt resonemang.
Ashna —
det skiljer lite mellan olika kommuner, men om man jobbar har man i princip rätt till barnomsorg. Även föräldralediga har rätt till 15 timmar i veckan.
juli 1, 2008 at 12:19 e m. Direktlänk.
Fredrik replied:
Aaron,
jag förstod det. Min poäng var att sluttningens början går att motivera med ett rättighetsresonemang, medan dess fortsättning inte gör det, såvida man inte tycker att rätten till dagis går före äganderätten.
juli 1, 2008 at 12:45 e m. Direktlänk.
Ashna replied:
Fredrik:
Inte behöver du bli mörkrädd. Jag förstår vad du menar men menar bara att det inte kan vara särskilt hälsomsamt för produktiviteten i ett samhälle om så stor del av befolkningen endast jobbar deltid. Och att anledningen dessutom är att de är kvinnor. Skulle det vara ok om hälften av alla män bara en dag bestämde sig för att inte jobba heltid??
Naturligtvis har vi alla olika ideal när det gäller barn och familj men ”visst mänskligt beteende” kan förändras genom vilken service en stat är beredd att erbjuda sina medborgare. Jag är ingen ultrafeminist men bra barnomsorg är viktig om inte det viktigaste för jämställdheten.
juli 1, 2008 at 1:42 e m. Direktlänk.
Fredrik replied:
För mig är politikens mening inte produktivitet, utan frihet. Människor ska själva kunna välja när, var och hur mycket de arbetar, utan att politiker behandlar dem som några brickor i ett samhällsbygge, som verktyg för att uppnå kollektiva mål som människorsna själva kanske inte delar.
Jag ser alltså inte frågan om dagis och vårdnadsbidrag som en diskussion om feminism eller ekonomisk nytta, utan som en principfråga om vad staten bör ägna sig åt. Å en sak är säkert. Den ska banne mig inte bestämma var mina barn ska vara på dagarna. Det klarar jag gott själv.
Om alla män vill arbeta deltid är det upp till dem. Självklart vore det ok. Vi arbetar inte för att vara mjölkkor till det offentliga, eller för att få hjulen att snurra, utan för att vi värderar den lön vi får mer än den fritid vi annars skulle ha.
juli 1, 2008 at 2:13 e m. Direktlänk.
kamikazepiloten replied:
Barnomsorgen är nu inte tvingande, men visst: det är problematiskt att staten styr vårt beteende på alla möjliga plan. Jag tycker dock att du gör det lite enkelt för dig när du bortser från att en icke-politik kring dagis i praktiken hade inneburit att många morsor tvingats fortsätta stanna hemma med ungarna.
Jag skulle gärna leva i ett samhälle där staten höll fingrarna borta & där män & kvinnor i frivilliga, jämlika relationer gjorde upp om ”livspusslet” på egen hand.
Det hade förstås också varit mäktigare om dagisrevolutionen kommit från civilsamhället. Men mycket få libertarianer tycks angelägna om att demonstrera att kollektiva nyttigheter kan organiseras på andra sätt än genom staten.
I den politiska kontext vi befinner oss i skulle jag inte ge mycket för den liberale politiker som gör det till prio ett att montera ner offentlig barnomsorg. Inte heller vill jag lägga min röst på mer vårdnadsbidrag.
juli 1, 2008 at 3:14 e m. Direktlänk.
Fredrik replied:
Om man tar pengar ifrån människor och på så sätt gör det omöjligt för familjer på en lön, då har staten i praktiken gjort ett val å människor vägnar. Det är tvång. Pengarna har tagits med våld som sista utväg.
Kvinnornas utträde på arbetsmarknaden hade säkert gått långsammare. Men, kvinnor tvingas inte att ha barn eller att leva med män som är gammaldags. Det är fria val. Endast den som tror på de där schymanska maktstrukturerna kan kalla det tvång.
Jag har som bekant skrivit en bok om hur den kollektiva nyttigheten vatten ska hanteras utan offentlig inblandning.
Det finns ingen anledning att staten ska ta våra pengar ifrån oss och bestämma att de ska spenderas på. Folk kan lika väl betala för barnomsorgen själva, gärna i frivilliga gemenskaper.
juli 1, 2008 at 3:44 e m. Direktlänk.