Borgfred om FRA?

TJUVEN SOM PRATADE BREDVID MUN

Tre män bodde i en by.
En granne ägde en get.
En dag smög de tre männen in på grannens gård och stal geten.
Ingen såg dem.
De lyckades smita iväg till ett gömställe utanför byn. Där slaktade de geten, stekte köttet och åt upp alltsammans.
Nåväl, så småningom vandrade de hemåt. De var mätta och belåtna och de lovade varandra att tiga om stölden. Ingen av dem skulle prata bredvid mun.
När de kom in i byn, råkade de gå förbi brunnen. Byns kvinnor stod där i en klunga och fyllde sina vattenkrukor.
– Jag är törstig, sa en av de tre männen.
Han trängde sig in mellan kvinnorna.
– Vad vill du? undrade de.
– Ge mig lite vatten så att jag kan skölja ner all maten som jag har ätit! bad han.
– Tänk på vad du säger! varnade en annan av männen. Vi kom ju överens om att hålla det hemligt.
– Men han avslöjade ju ingenting, invände den tredje mannen. Han sa maten – inte getköttet!
Vem av de tre pratade bredvid mun och avslöjade stölden?

Denna sedelärande dilemmasaga från Anechofolket i Togo, som Janne Lundström återberättar i boken ”Pumpan som födde ett föl” (Natur & Kultur 1996), använder jag som krok i gårdagens krönika för att beskriva Fredrik Reinfeldts, Sten Tolgfors & Ingvar Åkessons förmåga att stjäla & bedra för att sedan prata bredvid mun i fråga om FRA-lagen.

De västafrikanska dilemmasagorna är av en alldeles särskild sorts sedelärande karaktär. De bjuder alltid på ett öppet slut. Skriver inte läsarna sensmoralen på näsan.

Och ett öppet slut står vi inför också i FRA-frågan. Den senaste veckan har ett flertal borgerliga debattörer – PM Nilsson, Per Gudmundson, Sanna Rayman, Thomas Gür – efterlyst en kompromiss i FRA-frågan. Alliansregeringen har spottat sina viktigaste opinionsbildare i ansiktet. För regeringen är en kompromiss som kan blidka motståndarna förmodligen avgörande för att vinna valet 2010. Utan engagerade ”pratare” som talar för regeringen blir det svårt att vinna val. Men bör liberala opinionsbildare & FRA-motståndare bjuda regeringen på en sådan kompromisslösning? Finns alls någon mening med att försöka nå en borgfred?

Tjuvarna stal vår get, bad om vatten & fick en syndaflod. I Afrika löser man konflikter i en bydomstol, genom samtal som mynnar ut i en kompromiss. Bör vi försöka uppnå en sådan om FRA-lagen?

Av två anledningar är mitt svar ja:

– Dels för att jag inte vill regeras av Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson. En regering ledd av det gänget skulle vara inte bara allmänt inkompetent utan på många sätt destruktiv för en liberal samhällsutveckling. Jag menar också att det, Almedalslöftet till trots, är otänkbart att en s-dominerad regering skrotar FRA-lagen.

– Dels för att FRA-lagen redan är ett faktum. Sverige kommer, precis som andra europeiska länder att på ett eller annat sätt bedriva signalspaning. Och det är egentligen inte signalspaningen som sådan jag vänder mig mot, även om det med säkerhet finns mer effektiva metoder att bedriva underrättelsearbete på. Nu måste det viktiga för oss som diggar personlig integritet vara att få till en signalspaningslag som ger oss rimliga garantier mot övergrepp. En lag med inbyggda spärrar mot maktfullkomlighet.

I kommentarfältet i inlägget innan detta beklagar signaturen ”In absentia” att jag fallit till föga.

Det innebär att du ändrat inställning frågan ganska rejält. Du var betydligt mer oförsonligt i ett tidigare inlägg.

https://kamikazepiloten.wordpress.com/2008/06/23/folkpartist-ar-du-inte-riktigt-klok/Då beskrev du Federleys ändringar som “köttben” och “kosmetika”. Nu kan du med en mindre ändring nöja dig. Jag tycker det är ok om folk ändrar sig och jag tycker det är bättre att göra det i en debattartikel än genom teater i riksdagen. Likväl är jag emot FRA-lagen. Det verkar som det är en naturlag att staten ska ha rätt att koppla in en dator i vårt kommunikationssystem och filtrera samtliga mail och sms. Vi som är emot denna tanke har fått ta någon form av ansvar att förbättra denna styggelse och nu tycker jag att du, Aaron, har fallit till föga. Det är synd.

Och vidare:

Om jag får fortsätta med en kommentar du skrev till inlägget

Folkpartist?! Är du inte riktigt klok?

Aaron Israelsson “Tilläggen till lagen är, som någon uttryckte saken, att likställa med att ge en sexualförbrytare straffrihet mot att han använder kondom.”

Jag tycker att ditt krav på att “oskyldiga spaningsobjekt ska informeras” kan likställas med att den kondomförsedda sexualförbrytaren får straffrihet om han informerar brottsoffret om sin identitet i efterhand.

Det finns säkert bättre liknelser, men dessa får övriga i blogosfären komma på.

Jag håller inte med. En underrättelseplikt för FRA gentemot spaningsobjekt är ingen kosmetisk förändring av samma typ som Federley yvats så mycket över. Det är en förändring som med skärpa förser lagen med något som i dag totalt saknas: effektiva rättsmedel på juristspråk. Det ger övervakade en möjlighet att rättsligt pröva de övergrepp de eventuellt utsatts för. Såväl Svenska Helsingforskommittén som Centrum för Rättvisa förespråkar underrättelseplikt som den viktigaste pusselbiten för att göra FRA-lagen rättssäker. Finns detta på plats är sannolikheten att FRA skulle våga missbruka sina befogenheter decimerad.

Jag vill också slå ett slag för mitt eget förslag – en domstol ska, bakom lyckta dörrar, i förväg godkänna spaningsobjekt. Det tror jag är nästan ännu viktigare. Och vad kan man då, som vän av integritet och bekämpning av terrorism och andra hot mot rikets säkerhet egentligen ha att invända?

Viktigt är också att lagens syfte är klart & snävt definierat. FRA ska skydda oss mot hot mot rikets säkerhet; hot om väpnat anfall eller icke-militära territoriella hot, terrorism, utländska underrättelsetjänster & grov internationell brottslighet. Inte ekologiska obalanser eller valutaspekulanter.

Detta menar jag är avgörande förändringar. En FRA-lag som åtminstone jag kan leva med.

Nej?

juli 31, 2008. Etiketter: Dilemmasaga, Europadomstolen, Expressen, FRA, Fredrik Reinfeldt, Ingvar Åkesson, Integritet, Sten Tolgfors, Togo. Uncategorized. 6 kommentarer.